Jag känner mig vissen!
Om en månad börjar Melwin på dagis, jag går ner på den låga föräldrapenningen och inte jobb i sikte... och utan a-kassa att falla tillbaka på.
Jag är inte arbetslös ännu och har sökt över 30 jobb... endel som jag inte ens skulle vilja jobba med men ingenting händer.
Den underbara tiden som mammaledig med Melwin blir nu i slutet kantad av en panikstressad jag-måste-ha-jobb-nu sökande... och det gör mig förbannad, jag vill njuta av denna tiden, jag vill känna mig trygg och kunna bara vara men riktigt så bra är det inte.
Jag vill ju helst jobba som receptionist likt jag gjorde förut, eller liknande administratör och gärna inom bemanning, jag vet att jag är duktigt, förbannat duktig på det jag gör men när man inte längre får chansen att visa det så känns det hopplöst.
Jag vill ju jobba, utvecklas, tro på det jag gör, kämpa och få lön för mödan!
Behöver inte leva i någon lyx men att kunna betala räkningarna och sätta in en duglig peng på barnens konton varje månad hade räckt ganska så attans långt!
Vill absolut inte gnälla eller att någon ska tycka synd om mig, men nu vet ni varför inläggen inte alltid duggar tätt här...
Jag sitter mest fast framför ams och andra jobbsajter, utbildningar och jaaa allt som kan ge en framtid!
4 kommentarer:
Hoppas att du finner ngt jobb snart eller att jobbet finner dig.
kram
Förstår dig precis! Jag hade jättemycket ångest när Mollie skulle börja på förskolan. Känns fortfarande hopplöst jobbigt att lämna henne de dagarna jag inte har något jobb att gå till. Hoppas att det löser sig för dig!
KRAM
Önskar jag kunde hjälpa dej.. Håller tummar och tår. Ska vi ses nån dag nästa v? Jag jobbar halvdag ons och fre. Kanske fika på stan:)? Stor kram!
Tack söta snälla ni! Era kommentarer betyder massor.
Fia: Jaa fika!!!
Kramar till er.
Skicka en kommentar