Nu är det dags

att gå och knyta sig...

Stora killarna har åkt till pappa, Melwin har sovit sen kl 20 och mannen och jag har kollat på film. En välbehövlig stund i soffan med lugn och ro... Kan säga att 1 st mammaklängande röstutforskande "bebis" och 2 st (snart) 12-åringar som pratar i mun på varann och dessutom trummar, stampar i golvet och kastar studsbollar blir ett ganska påfrestande oväsen efter en hel helg... Mysigt men öronbedövande!

Det finns inte ord för att beskriva vilket mirakel du är för oss.
Du är hjärtat utanför min kropp!