Förlossningsberättelse

Ja här kommer den sisådär en månad efter...

 

Jag gick ju runt med mer eller mindre sammandragningar lite ständigt och jämt men dom gick alltid över med lite vila och de sista dagarna innan (så här i efterhand) så var det inget utmärkande precis innan.

 

Natten den 25 augusti runt 2:20 vaknade jag plötsligt av att vattnet gick, det blev liksom plötsligt blött och jag tänkte: Shit hur tar jag mig nu upp för att skona sängen på bästa sätt? Fick knö ihop täcket som en jättelik blöja och masade mig ut på toaletten...

Wiii vad piriigt, nu händer det!

Men inga värkar ännu så jag väckte Henrik och tog en snabbdusch, packade ihop Melwin sista grejer och ringde mamma och förvanade att vi droppar Mew hos dig om ett tag!

Väckte Melwin som förvirrad undrade vad sjutton vi höll på med mitt i natten, jag förklarade lite lätt för honom att han skulle till mormor för nu skulle lillebror komma.

Okej sa han och gick med på att bli påklädd... så sa han -Pappa mörkt ute, Mewin trött!

Efter att packat och gett katten mat och stirrat runt sådär lite lätt sinnesförvirrade så gick vi ner till bilen och började färden mot stan...

Ringde förlossningen i bilen och efter jag gett dom all information så var jag välkommen när jag ville.

Lämnade av Melwin hos mamma och kom in till förlossningen kl 03:35 där vi hamnade i ett undersökningsrum och det blev konstaterat att det var klar vattenavgång och jag tror jag var öppen ca 4 cm, så på med CTG och jag skulle trycka på en knapp varje gång jag kände fosterrörelser, jag var mest upprymd och pirrig och aningen disträ så jag vet inte om det blev så mycket knapptryck där.

 

 

 

Så blev vi överflyttade till ett förlossningsrum lite efter 4 tiden då barnmorskan tyckte att det verkade gå ganska snabbt detta... Då hade det börjat mola ganska bra.

Vid 4:49 var värkarna så pass starka att jag ville ha lustgas och barnmorskan ville att jag skulle ligga på sidan för att underlätta så mycket som möjligt för barnet men även se till att det inte skulle gå allt för fort, snällt la jag mig på sidan även om jag hellre föredrar halvsittande.

Ena barnmorskan stannade nu kvar på rummet och det var lite småprat mellan flåsandet, hon bodde granne med min morbror så vi hade lite att prata om, trevligt som attans!

05:50 Börjar krystvärkarna och de sätter in min medicin i dropp (mor blödarsjukan)

Vet att att barnmorskan frågade mig - jaga ska du ha det klart till fem eller tio över 6?

Och jag tänkte att jaaaaa så snabbt som möjligt tack!

Henrik fick servera mig vatten och saft lite då och då...

Och ja de sista krystvärkarna kommer ju liksom i ett och BM bad mig fortsätta flåsa på med lustgasen utan uppehåll... mörkret föll och det ringde i öronen och herrejävlar vad ont det gör men ut ska du tänkte jag.

Fortsätt andas lustgas sa dom till mig när jag släppte masken och hörde även dom säga - han är bredaxlad och med navelsträngen runt halsen, så försvann jag in i dimman igen och krystade för mitt liv... 06:15 är Liam född

4530 g och 51 cm lång (rejäla killar man sätter till världen!)

 

 

Och vilken magisk känsla det är att få det där lilla knytet på magen!

Tog en stund för mordekakan att komma ut men jag valde att fokusera på lilla hjärtat, så klippte pappa navelsträngen och så syddes det endel, blev även flertalet gånger masserad kraftigt på magen för att livmodern skulle dra ihop sig ordentligt... och den smärtan när dom masserar en nyförlöst mammamage är ta mig sjutton värre än själva förlossningen, lätt man hade kunnat ge någon en snyting just då!

 

Medicin var det här...

Vid skiftbytet kom barnmorskan in till oss och tackade och sa till mig - det här gick ju jättebra och det var ett rent nöje att sammarbeta med dig.

Då blir man allt lite stolt och jag funderar nu på att sätta ännu en sju, åtta ungar till världen... eller nej jag tror jag är rätt nöjd såhär!

 

Eftersom dom ville hålla koll på min blödning så fick vi inte fika förrän 09:50 men oj så gott det var då! Hade kunnat äta upp en hel ko!

 

10:30 tar dom glucostest på Liam som verkar vara lite slö och så börjar provtagning och han blir stucken massor av gånger men kärlen spricker och tillslut ringer dom en narkosläkare som får sätta nål till glucosdropp och 11:50 blir han överflyttad till Neonatal pga Hypoglykemi.

Vårt lilla underverk!

 

Henrik och jag fick vara kvar på förlossningen till kl 14 fortfarande för att kolla så jag inte skulle blöda allt för mycket och så fickjag rum på BB medan Liam låg på neo.

Och ja resten tror jag ni vet...

 

 

Vad är hypoglykemi?

Hypoglykemi är detsamma som lågt blodsocker. Om ett nyfött barn drabbas av hypoglykemi och tillståndet inte behandlas kan det ge upphov till allvarliga hälsoproblem. Om det är för lågt under tillräckligt lång tid kan det t o m orsaka hjärnskada . De allra flesta friska barn som inte är födda för tidigt riskerar inte att drabbas av hypoglykemi.