Ja ibland känner man sig nästan ur balans, för lite sömn och en liten skrikig kille som bara vill vara i sin mammas famn + en sjuk kille som ändå är precis lika trotsig och vild ändå och när man är själv med dessa två så känns det kan jag säga, dom driver en till vanisnne ibland!
Medans liten somnar gott i famnen så hinner Melwin dra ut hela sitt rum i vardagsrummet, hämtar stolar och häller ut vatten i köket, slår mig med en gammal lufttom ballong, hämtar vedpinnar som han dräller omkring med och skräpar ner, skriker i falsett och kastar sig på golvet när jag säger nej för att några minuter senare komma och klättra på mig och vilja bli tröstad och så får man knö in en unge till i famnen, då petar han en i ögat, slickar på lillebror (bra med höstblåsor) och blir nervisad pågolvet igen... och så börjar det om. Går in och lägger lillebror som nu sover som en stock, vänder ryggen åt och börjar reda upp det den lite större ställt till med och då vrålar det från spjälsängen.... Nej där kan man ju inte ligga själv!
Gaaah
I två dagar har dom små liven hållt på såhär och jag känner mig shabby chick (Gammal, sliten och nött)
Tillslut lyckades jag lägga Liam så Melwin och jag fick lite tid tillsammans...
Blåsa ut ljusen mamma...
måste det, höver det mamma...
Kan inte hitta mig mamma, ser inte mig nu...
Tur att dom samtidigt är så jädrans goa annars hade man nog kastat in handduken vissa dagar.
Just nu sover faktiskt båda och nu vet jag inte vad jag ska göra, har ju bloggat men ska jag sova? läsa bok? ta en dusch? kolla på tv?
Man vill ju liksom göra allt på en gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar