Vi hann till kyrkan i tid igår och trots mina igensvullna illröda ögon (lik en sönderslagen Mike Tyson) och uppsvullna kortison-pms-kropp med alldeles för många kvarvarande graviditetskilon så stod jag där framme i kyrkan, obekväm och ful men ingen verkade i alla fall dö av chock eller rädsla.
Övriga familjemedlemmar var så fina och den lille gossen sa inte ett ljud.
Mina finaste stora killar var faddrar och fantastiskt duktiga.
Melwin hade lite spring i benen och var mest överallt, det var ju såklart spännande med en stor kyrka.
Efter kyrkan hade vi liten dopfest hemma och bjöd på glögg, pepparkakor, tomtegröt & skinksmörgås och sedan kakor, tårta & kaffe.
15 stycken knödde vi in oss här men ganska lagom då man ändå hinner med att prata med de flesta. Liam fick massor av fina saker och det var en jättetrevlig dag men jag missade tyvärr att ta kort här hemma!
På kvällen var vi ganska trötta och det blev inte så värst mycket mer gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar