I onsdags kväll hörde jag Melwin börja storgråta i köket, man hör direkt, man känner på sig... Faaaaan med, där stod stackarn och spyorna bara forsade ur honom. In i duschen och sedan skura golv och försöka hålla Liam på avstånd, han som dessutom hade 39.4 i temp, hostig och snorig. Jag funderade på att gå å självdö en stund, i sånna här lägen är det inte kul att ha en man 30 mil bort!
Bäddade madrass framför tv:n och fram med hinken.
Ringde återbud till fikabesöket vi skulle få och Liam la sig som tur väl va ganska tidigt. Vid fyratiden på morgonen slutade hjärtat mitt att hulka. Elias o Robin åkte hem bara en timme innan Mew började kräkas och på torsdagsmorgonen fick jag sms från pappan att Elias också blivit sjuk. Torsdagen ägnade jag mig att skura frenetiskt och tvättmaskinen gick från morgon till kväll, själv mådde jag lite sådär och åt en överdriven mängd vitpepparkorn (bäst att göra vad man kan!) vid 22 tiden kom mannen hem och jag tänkte jaaaa äntligen hjälp! Han vaknade med maginfluensa (the other way) sen har han varit risig hela helgen, det var väl inte välplanerat direkt men visst hade vi oxå tänkt att det kunde bli så. Själv har jag mått lite illa, magen har kört runt som en torktumlare och jag har känt mig matt men inte värre än så, jag tror det är vitpepparns förtjänst!
Liams feber har gått ner men han är snorig och hostar så att han får kippa efter andan, ger det några dagar till.
Nu är jag gräsänkling igen och kvällen ängnar jag åt en kopp te, bok och tända ljus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar